Vad är Sensobic?

Syftet med Sensobic är att göra det möjligt för dig att uppleva dig själv som en helhet. Vi experimenterar med rörelser och känner efter, förnimmer, hur vi gör dem och hur de påverkar oss. Ordet Sensobic kommer från orden sensorisk (vad vi kan uppleva med våra sinnen) och bic, bios (liv.) Det handlar alltså om att uppleva med vårt sensoriska nervsystem.

Sensobic är ett sätt att lära sig inifrån, från sin organism, istället för utifrån.

Det betyder att det i Sensobic inte finns en lärare som berättar hur vi ska gå, stå eller röra oss eller vad vi ska göra för rörelser för att bota ryggont. Istället får vi själva känna efter hur vi gör. Vi prövar små rörelser och vardagliga saker som att sitta, stå, gå, ligga ner och andas. Genom att förnimma hur vi gör och hur rörelserna påverkar oss kan vi hitta tillbaka till ett mera naturligt sätt att vara och röra på oss.

Vi har den här förmågan från födseln. Vårt sensoriska nervsystem förmedlar signaler från kroppens sinnesorgan till hjärnan och ryggmärgen, vilket gör att vi kan uppleva sinnesintryck som till exempel tryck, smärta, värme och beröring. Men av olika orsaker "glömmer" vi bort att lyssna på vad vår kropp berättar för oss.

Sensobic är ett sätt att börja lyssna på, känna, vad den egna organismen säger. Det är ett sätt att få kontakt med sidor av oss själva som blivit dolda för oss. När vi väcker förmågan att känna efter med hela vår kropp, inte bara huvudet, behöver vi inte längre en utomstående som berättar för oss hur vi ska leva, vad vi ska känna eller om vi är spända eller sneda.

Samtidigt kan vi känna oss mera levande, mera närvarande, mera äkta. Vår självkännedom ökar och vi närmar oss vår sanna natur.

Ett sensoriskt arbete leder också till att vi blir vi mer medvetna om omgivningen och människorna omkring oss. Den här ökade medvetenheten kan vi ta med oss ut i vårt dagliga liv.

Sensobic är inte terapi. Syftet är inte att göra någon friskare eller lyckligare. Arbetets mål är inte att slappna av, eller uppnå ett ideal hur vi borde vara.

Syftet är att göra oss mer medvetna. Men arbetet kan vara terapeutiskt. För att citera Sensory Awareness upphovskvinna Charlotte Selver: “Ju mer vi närmar oss vår sanna natur, desto mer märker vi att hälsa och lycka följer med på köpet.”

Vad händer under en Sensobic-timme?

Vi jobbar i grupp och det varierar vad vi gör. Det finns inget schema. Jag föreslår rörelser och experiment som deltagarna får pröva.

Ibland använder vi hjälpmedel som bollar, små kuddar eller runda käppar. De kan hjälpa oss att upptäcka spända muskler som hindrar oss från att röra oss fritt.

Rörelserna är mycket enkla. Vi kan till exempel känna efter hur vi står eller hur vi sitter, och hur rörelser som att ha en boll under ena foten eller skinkan påverkar oss. Löser det upp spända muskler? Hur står vi eller sitter vi nu? Hur andas vi?

Eftersom det inte finns något program kan vi alltid anpassa oss efter deltagarna och vad de kan göra. Det finns alltid någonting vi kan jobba med.

I Sensobic är tillgängligheten viktig. Alla ska kunna göra Sensobic.

Jag ställer en hel del frågor men de är retoriska. Frågornas syfte är att hjälpa oss att känna efter. Ord är välkomna. Var och en får sätta ord på sina upptäckter, om hen vill. Eller vara helt tyst. Det finns inga krav. Vi jobbar också en hel del i tystnad.

ERFARENHETER:

"Jag har alltid haft ont i ryggen och varit väldigt rädd att använda den. Nu mår ryggen bra och jag gör precis vad jag vill, som till exempel tungt kroppsarbete."

Man 40 år.

"I takt med att jag har lärt känna min kropp bättre har jag också lärt mig att se andra människors kroppar och vad de känner. På till exempel ett möte kan jag känna vem som är arg, glad, ledsen eller rädd."

Kvinna 45 år.

"Förut var jag väldigt rädd för att skida. Jag var rädd för att falla. Nu skidar jag för fullt med mina barn."

Man 38 år.

"Det bästa med det här jobbet är att det är så tillåtande. Du instruerar inte, du ger förslag och ställer frågor som hjälper mig att känna vad som sker i min kropp."

Kvinna 65 år.

"Jag har haft sömnsvårigheter så länge jag minns. Men efter vår timme sover jag som en stock. Det är veckans höjdpunkt."

Kvinna 40 år.

"Det var intressant att stå och känna skillnaden mellan att tänka och förnimma. Vanligtvis tänker jag på vad någon expert har sagt om hur man ska stå. Hur ska man stå för att det ska vara rätt? Det var en helt ny upplevelse att glömma alla teorier om rätt stående och känna efter vad min kropp säger om mitt stående."

Man 55 år.