"Utan medvetenhet fortsätter vi att leva enligt invanda vanor och det är inte alltid optimalt"
(JUDYTH WEAVER)
Sensobic är inte en metod. Det finns ingen dogma. Vi utforskar små, enkla rörelser, sensoriska förnimmelser och all den information vi kan bli medvetna om.
Hur då? Till exempel genom att pröva små rörelser och experimentera med vardagliga saker som att sitta, stå, gå och andas och känna efter hur vi gör och hur rörelserna påverkar oss.
Hur vilar mina fötter mot marken när jag står? Vad händer om jag masserar fotbottnet med en boll, hur står jag efter det? Hur påverkar det mig och min andning? Spänner jag min rygg onödigt mycket när jag rör mig?
Det här är ett par exempel på frågor vi jobbar med. Tyngdpunkten ligger på vad vår organism berättar för oss. I Sensobic finns ingen lärare som berättar hur vi ska gå, stå eller röra oss eller vad vi ska göra för rörelser för att bota ryggont. Istället får vi själva känna efter hur vi gör.
Med hjälp av experimenten kan vi själva upptäcka var vi är spända. Vi kan själva känna var förändringar behövs och tillåta dem, eller så kan vi bli mer medvetna om vårt motstånd mot förändring och lära oss av det.
De flesta av oss föds som fullt sensoriska varelser, det vill säga vi är fulla av liv och har bra kontakt med våra sinnen och den information de matar oss med. Men när vi växer upp och blir uppfostrade, utbildade, tränade minskar den här vitaliteten. Vi börjar leva mera i våra huvuden.
Sensobic kan väcka förmågan att känna efter med hela organismen, inte bara huvudet. Det gör att vi kan få tillgång till sidor av oss själva som blivit dolda för oss.
Samtidigt kan vi få en djupare kontakt med omvärlden och människorna omkring oss. Den här ökade medvetenheten kan vi ta med oss ut i vårt dagliga liv.
Sensobic är inte terapi. Syftet är inte att göra någon friskare eller lyckligare. Arbetets mål är inte att slappna av, eller uppnå ett ideal hur vi borde vara.
Syftet är att göra oss mer medvetna. Men arbetet kan vara terapeutiskt. För att citera Sensory Awareness upphovskvinna Charlotte Selver: “Ju mer vi närmar oss vår sanna natur, desto mer märker vi att hälsa och lycka följer med på köpet.”
Vad händer under en Sensobic-timme?
Oftast jobbar vi i grupp , men individuella sessioner är också möjliga, och det varierar vad vi gör. Det finns inget program. Vi prövar som sagt små rörelser och gör olika experiment.
Ibland använder vi hjälpmedel som bollar, små kuddar eller runda käppar. De kan hjälpa oss att till exempel upptäcka spända muskler som hindrar oss från att röra oss fritt.
Rörelserna är mycket enkla och passar alla. Det finns inget rätt eller fel. Jag korrigerar aldrig någon. Det handlar snarare om att upptäcka vad som är. Och om vi blir medvetna om det och inte gillar det, kan vi ändra det om vi vill.
Eftersom det inte finns något program kan vi alltid anpassa oss efter deltagarna och vad de kan göra. Det finns alltid någonting vi kan jobba med.
I Sensobic är tillgängligheten viktig. Sensobic är för alla kroppar och alla ska kunna göra Sensobic.
I Sensobic spelar kursledarens frågor en viktig roll. Frågornas syfte är att hjälpa oss att förnimma och uppleva vad som sker i oss. Kursledaren kan fråga till exempel: "Hur upplever dina fötter golvet du står på?", "Var i dig känns din andning allra mest?", "Kan dina axlar röra sig lite friare och kan du släppa det som hindrar dem?", "Finns det tillräckligt mycket utrymme i din mun för din tunga och din saliv?"
Ord är välkomna. Var och en får sätta ord på sina upptäckter, om hen vill. Eller vara helt tyst. Det finns inga krav. Vi jobbar också en hel del i tystnad.
ERFARENHETER:
"Jag har alltid haft ont i ryggen och varit väldigt rädd att använda den. Nu mår ryggen bra och jag gör precis vad jag vill, som till exempel tungt kroppsarbete."
Man 40 år.
"I takt med att jag har lärt känna min kropp bättre har jag också lärt mig att se andra människors kroppar och vad de känner. På till exempel ett möte kan jag känna vem som är arg, glad, ledsen eller rädd."
Kvinna 45 år.
"Förut var jag väldigt rädd för att skida. Jag var rädd för att falla. Nu skidar jag för fullt med mina barn."
Man 38 år.
"Det bästa med det här jobbet är att det är så tillåtande. Du instruerar inte, du ger förslag och ställer frågor som hjälper mig att känna vad som sker i min kropp."
Kvinna 65 år.
"Jag har haft sömnsvårigheter så länge jag minns. Men efter vår timme sover jag som en stock. Det är veckans höjdpunkt."
Kvinna 40 år.
"Det var intressant att stå och känna skillnaden mellan att tänka och förnimma. Vanligtvis tänker jag på vad någon expert har sagt om hur man ska stå. Hur ska man stå för att det ska vara rätt? Det var en helt ny upplevelse att glömma alla teorier om rätt stående och känna efter vad min kropp säger om mitt stående."
Man 55 år.