Nervsystemet är inne idag står det i Helsingin Sanomat (19.7. 2025)
Saga Sinisalo skriver om en video på Instagram som visar hur en kvinna som går snabbt drar ner på tempot och börjar gå långsammare. “When you remember that slowing down is the easiest way to regulate your nervous system” står det på videon.
Sinisalo beskriver hur lätt det är att på sociala medier hitta information om nervsystemet och hur man ska lugna ned det. Hon nämner till exempel ett inlägg på Instagram som påstår att om man inte kan svälja tre gånger i följd så har man problem med vagusnerven. Vagusnerven är en stor nerv som har en viktig funktion i att reglera det autonoma nervsystemet.
Vidare skriver hon om en yogastudio, vars lektioner ofta är överfulla, som har lappar på väggen där det står texter i stil med “här blir kroppen lugn och avslappnad.”
-Det finns en stor efterfrågan på den här typen av träning. Och mindfulness har kommit in på arbetsplatserna, säger hon.
Hon nämner också appar för ljudböcker som innehåller olika former av meditation som lovar bättre sömn, mindre stress och ångest.
Jag skrev om det autonoma nervsystemet i mitt förra inlägg, om dess sympatiska och parasympatiska del. Den förra stimulerar, den senare lugnar. I HS säger Hasse Karlsson, professor i neurovetenskap och psykiatri, att man i allmänhet, när man pratar om att nervsystemet är i obalans, menar att den sympatiska delen är överaktiv.
Visserligen stämmer det att det autonoma nervsystemet ofta är att överaktivt vid mentala problem, men inte beror ångest eller sömnproblem direkt på att nervsystemet är i obalans, menar han.
Han säger att den i hälsobranschen utbredda teorin att man genom att aktivera vagusnerven, med till exempel djupandning, kan lugna ner hela nervsystemet, är förenklad. Den här teorin har blivit mycket populär bland psykoterapeuter och många andra inom hälsobranschen. Enligt Karlsson saknas det dock vetenskapliga belägg för många av teorins påståenden. Han tror att teorin har blivit så populär för att den ger enkla svar och för att det ligger i tiden att prata om nervsystemet.
-Det är vanligt att förklara nästan alla människors svårigheter med att det autonoma nervsystemet är i obalans.
Genom åren har orsakerna till våra problem varierat, än beror allt på tarmarna, än på hormonerna. Karlsson har som läkare svårt att smälta tanken att en enskild nerv kan ha så stor betydelse för vår hälsa.
-Folk vill outsourca sina problem. Det är lättare att prata om det autonoma nervsystemet än om svårigheter i livet som till exempel otrygghet, penningproblem eller människorelationer.
Jag håller med om att det verkar finnas en vilja att hitta en enkel orsak till de problem och krämpor vi alla får tampas med. För inte så många år sedan var det väldigt inne att skylla i stort sett alla hälsoproblem på socker och kolhydrater. Att äta fett och proteiner blev inne och många var de läkare, dietister och andra hälsoentusiaster som förtjänade en hel del på att skriva och sälja böcker om kolhydratfri diet.
I hela socker- och kolhydrathysterin glömde man totalt bort att inte så långt före det var fett den stora boven som skulle undvikas till varje pris.
Under alla de år jag har jobbat med människor har jag gång på gång sett hur det sista man vill göra är att rikta blickarna inåt, på sig själv och sitt liv. Hellre än att förändra sig själv och sitt liv vill man hitta en enkel förklaring, någonting man kan komma åt genom att andas på ett visst sätt eller med hjälp av diet. Det är liksom lättare att koncentrera sig på yoga eller att undvika kolhydrater än att kunna se sin egen skugga och medge att livet känns tomt.
Men i HS säger artikeln att vi, i motsats till vad Karlsson säger, minsann lever i en tid där vi pratar om våra problem och riktar strålkastarna mot oss själva och vårt eget välbefinnande.
Det stämmer på ett sätt. Och i det här projektet kan det till exempel ingå att googla om nervsystemet och hitta olika tekniker för att komma åt det så att det lugnar sig. Så att man mitt i all brådska och stress ska kunna hitta en lugn stund. Och vi människor verkar nu vara sådana att så fort något börjar bli inne kryper det fram en massa business som ska sko sig på det. Nervsystemet populärt? Då tar det inte länge innan hälsobranschen är full av “experter” på nervsystemet. Styrketräning inne? Konditionssalar dyker upp i varje hörn.
Och många är de aktörer som lovar bättre hälsa. Så att den allt större massan som bryr sig om sin hälsa ska hitta till dem.
Men är allt prat om vår hälsa och jakten på enkla lösningar för att uppnå den verkligen ett sätt att på riktigt komma närmare sig själv, bättre förstå sig själv och kunna se var skon egentligen klämmer?
Hasse Karlsson, om jag förstått honom rätt, verkar inte tro det. Inte jag heller. Det finns en paradox mellan vår individcentrerade tid och självkännedom. Det ena ger inte nödvändigtvis det andra. Jag kommer att tänka på en känd fitness-entusiast som började meditera för att hitta inre ro. Det gick bra så länge allt gick som hon tänkte sig, så länge hon var i sin egen bubbla. Men så ringde en granne på dörren och klagade på någonting och så var hela hennes dag förstörd. Antagligen visade hennes sympatiska nervsystem rött.
Har vi kommit närmare “inre ro” när vi nog kan hålla oss lugna så länge vi tänker på att “andas rätt” men tappar koncepten när någonting oförutsett händer i vår omgivning?
Precis som den före detta kraftkarlen, konstnären Jarmo Ruotsalainen säger, är det lätt att känna sig lugn och tillfreds när allting går bra men det är när vi möter svårigheter som graden av tillit och inre ro mäts.
Jarmo Ruotsalainen borde veta vad han pratar om. Han var på toppen av sin karriär, Finlands tredje starkaste man och VM-tvåa i armbrytning, när han drabbades av svår sjukdom. En svår hjärnhinneinflammation tog nästan livet av honom och gjorde att han förlorade en stor del av sina krafter. Han hade byggt hela sitt liv på fysisk styrka och var nu tvungen att lära sig leva på ett annat sätt. I hans återhämtningsprocess ingick att verkligen möta sig själv och sina demoner. I dokumentären om honom “Tahkovuoren alkemisti” säger han någonting centralt om sjukdom och återhämtning. Han säger att han istället för att slåss mot sjukdomen, istället för att kämpa, gav upp. Han accepterade situationen och tänkte att nu får det komma som komma skall.
Det verkar, åtminstone i hälsobranschen, finnas en utbredd uppfattning om att livet blir lättare när man tänker på sin egen hälsa genom att lugna nervsystemet, äta rätt, träna rätt, andas rätt osv. Kanske skulle det vara skäl att komma tillbaka vad Carl Jung sade om självkännedom. Han pratade om att lära känna sin skugga, det vill säga den del av oss vi verkligen inte vill vara medvetna om eftersom den är just allt det vi vill förtränga. Hos till exempel den snälla är skuggan den våldsamma och arga så där förenklat sagt. Jung sade inte att livet blir lättare och att vi automatiskt blir lugnare och bättre människor när vi möter och accepterar vår skugga. Vad vi blir är mer fullständiga människor.
Det är inte heller nödvändigtvis så att man genast mår bättre om man på riktigt lugnar ett överaktivt nervsystem. Det kan mycket väl vara så att den där skuggan då börjar krypa fram.
Eller en smärta som stela muskler skyddat.
Därför skulle jag gärna se en större ödmjukhet och färre enkla lösningar i hälsobranschen. Färre löften och en större ärlighet. Mindre religion och tro i det man gör och en öppenhet för att det mesta inte är svartvitt.
Personligen tänker jag att hälsa är någonting som ofta kommer på köpet när livet är i ordning. Ibland löser sig saker av sig själva. Till exempel en skilsmässa är en extrem stress för individen och en säker sjukdomsalstrare tror jag. Men ofta hittar man en ny partner och går vidare. Den som förlorar sitt jobb hittar kanske ett nytt. Min älskade, ståtliga hantax dog för ett par år sedan (det kan vara en extrem sorg, relationen mellan hund och människa blir ofta mycket djup) men nu tassar en liten taxdam omkring här istället.
Och förstås kan till exempel ett medlemskap på ett gym eller en kurs i djupandning leda till att livet blir bättre. Frågan är om det är övningarna man gör eller om det är de andra förändringar medlemskapet eller kursen för med sig som ger effekt. Kanske hittar man sig i ett nytt socialt sammanhang, får nya vänner, en ny mening i livet och så vidare. Och då kanske många problem löser sig utan att man tänker på det.
Antagligen syns det i nervsystemet också.