“Jag korrigerade henne, visade hur hon ska göra övningen rätt. Men nu har jag börjat fundera på om det var så fiffigt.”
Min vän T är fysioterapeut. Hon har lång erfarenhet och har jobbat med alla slags människor. Hon berättar om en stamkund som ville att T skulle visa henne hur hon ska göra en övning hon fått för sin sjuka axel. Kunden hade nämligen fått ont i ryggen av övningen och var rädd att hon gjorde den på fel sätt.
Jag kände igen övningen när T beskrev den för mig. Jag fick samma övning när jag för många år sedan, i mitten av 90-talet, skadade min högra axel när jag tränade lutande bänkpress. Övningen går till så att man håller armen nära kroppen i 90 graders vinkel och roterar underarmen utåt mot ett motstånd, oftast ett gummiband. Jag minns att jag av idrottsläkaren jag gick till blev tillsagd att göra övningen så många gånger om dagen som möjligt.
Idén är att övningen aktiverar rotatorkuffens muskler (musklerna runt skuldebladet) som stabiliserar axelleden.
När T:s kund visade hur hon gjorde övningen med sin högra arm kunde T genast se att kunden vred på hela kroppen och roterade sin handled. Men tanken är att kroppen ska hållas stilla och bara armen ska rotera. På det sättet ska man isolera rotatorkuffen och stärka just de rätta musklerna.
Så T visade hur man gör rörelsen korrekt och föreslog att kunden kan ligga på vänstra sidan och göra övningen med en lätt hantel för att undvika att rotera med kroppen.
När jag och T vandrar igenom Helsingfors centrum efter en gemensam lunch funderar hon om det var så klokt.
“Tänk om det är bättre att göra övningen som hon gjorde den, om det är så att just nu är hennes muskler och kropp inte kapabla att göra på ett annat sätt. Tänk om det är så att hennes nervsystem helt enkelt inte ännu klarar av att göra övningen utan att vrida på kroppen?”
Intressant fråga och värd att fundera på. Är det bättre att göra spontant så som kroppen vill eller att korrigera för att komma åt någon enskild muskel?
Professor Eyal Lederman, forskare och osteopat, skulle säga: “Fokusera på uppgiften och låt kroppen sköta resten.”
Eyal Lederman är en internationellt känd forskare och han har över 30 års klinisk erfarenhet av att behandla patienter. Han har redan i många år talat för att det traditionella sättet att behandla patienter, med till exempel specifika övningar som i fallet ovan, inte är speciellt effektivt.
Han skulle antagligen inte ge isolerade, muskelstärkande övningar till kvinnan ovan. Istället skulle han kanske be henne att ta en flaska ur sin hand. Han skulle flytta sin hand så att kvinnan skulle vara tvungen att utmana rörligheten i sin axel. Småningom skulle han flytta sin hand högre och högre upp, bakom kvinnan och så vidare.
De skulle alltså inte fokusera på en enskild muskel eller stelheten i axeln, de skulle fokusera på en uppgift, att sträcka sig efter flaskan och öka svårighetsgraden i takt med att kvinnan blir mjukare.
Enligt Lederman visar forskning att det är bättre att fokusera på en uppgift än att försöka isolera och träna en enskild muskel när vi vill rehabilitera till exempel en sjuk axel, ett sjukt knä, en stel höftled osv. Han frågar sig varför vi ska försöka lära en patient något helt nytt, till exempel en övning hen aldrig gjort, när hen har ont.
“Har ens en person som har ont kapacitet att lära sig någonting nytt?”
Och varför ska vi göra en isolerad övning som vi aldrig har använt, och kanske aldrig kommer att använda, i vårt dagliga liv? När det dessutom är så att vi i allt vi gör använder en hel massa muskler i ett invecklat samspel där ingen enskild muskel spelar en större roll än någon annan. Eyal Lederman talar för att fråga patienten vad det är hen vill kunna göra igen. Ofta är svaret att gå normalt, stiga ur bilen utan problem, gå i trappor osv. Det vill säga helt vardagliga saker. Då ska vi fokusera på det patienten vill göra, säger Lederman. Om vi vill kunna gå är det gåendet vi ska öva. Att benpress i ett gym skulle göra att vi går bättre är tveksamt. Lederman säger att det vi lär oss när vi till exempel tränar tyngdlyftning, överförs inte till vårt övriga liv. Tränar vi tyngdlyftning blir vi bra på just det.
Han ser det som lite komiskt att vi i gym ofta gör saker som vi gör i vårt vardagliga liv.
“Allt vi gör, utom när vi vilar, är rörelse. Men det ses ofta inte som motion”, säger han.
Att träna bänkpress är träning, men inte att skuffa en barnvagn. Att gå i en trappmaskin i ett gym anses vara effektiv träning men inte att gå i trappan till övre våningen i huset där man bor. Att lyfta hantlar rakt åt sidorna anses effektivt för axelmusklerna men ingen pratar om hur mycket axlarna spänns när man till exempel radar disk.
Eyal Lederman presenterar en hel del siffror. Visste du att om du riktigt ivrigt kammar ditt hår kan stressen på din axelled motsvara hela din kroppsvikt? Eller att det är större belastning på dina knän om du går uppför trapporna i ditt hus än om du gör benpress med en vikt som motsvarar din kroppsvikt.
Hans poäng är att det vid rehabilitering ofta räcker bra med att göra saker vi gör i vårt vanliga liv.
När jag och T funderar på de här frågorna har vi nyligen avslutat ett Sensobic-pass. Vi experimenterade bland annat med att ligga på rygg med raka ben och föra ihop fötterna så att tårna pekar rakt upp mot taket och hälar och stortår samt ankelknölar är ihop. För många en svår ställning eftersom spända muskler i ryggen och baksidan av låren håller emot. Det syns bland annat i en inåtvridning av knäna som gör det mycket svårt att hålla ihop ankelknölarna.
Men istället för att försöka “lyckas” i rörelsen kände vi efter hur vi gör den, vad som är möjligt och hur den påverkar oss.
T säger att hon inte försökte hålla ihop ankelknölarna med våld. Istället konstaterade hon att det var svårt och kände efter vad hon kunde göra.
“Och se!”, säger hon och stannar upp. “Nu kan jag föra mina ankelknölar ihop utan ansträngning!”
Med andra ord har hennes spända muskler gett efter utan att hon försökte åstadkomma det. På något sätt hittade hennes kropp vägen.
Kanske svarade hon just på frågan om vi ska korrigera eller inte.
Den som vill bekanta sig med Eyal Lederman kan börja med till exempel youtube: The right approach to rehabilitation of movement, Functional movement explained “The Life Gym”, Comparing the loading levels of joints during daily activities and gym-based exercises,
eller läsa hans bok Functional Exercise Prescription.