Det pratas en hel del om hur det är inne att vara självisk idag. Det viktiga är projekt JAG. Du ska se bra ut, vara i form, äta hälsosamt, lyfta fram dig själv i olika sociala medier. I HS (28.9. 2026) anser Anna Munsterhjelm, verksamhetsledare vid Ungdomssektorn rf, att unga idag är sämre på att klara av motgångar. Som en orsak lyfter hon fram navelskåderi, det vill säga att allt handlar om att utveckla sig själv.
“Och det är ju klart att när du hela tiden gräver i ditt eget mående så hittar du ett och annat.”
Hon är lite inne på samma linje som professor Liisa Keltikangas-Järvinen som sagt att det som förut ansågs som narcissism är helt okej i dag. Bägge pratar om att vi börjar må sämre av att konstant försöka utveckla oss själva. Istället borde vi tänka på vad vi kan göra för våra medmänniskor och samhället.
Anna Munsterhjelm lyfter fram scouting som ett exempel på en verksamhet där man både lär sig ihärdighet och att hjälpa andra.
Jag tänker att man i den här diskussionen lätt blandar ihop en ökad medvetenhet med ett navelskåderi där man varken ser eller tänker på andra.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: att vara fixerad av hur man ser ut och vad man kan prestera är inte samma sak som att känna sin kropp och sig själv. Paradoxalt nog är det ofta tvärtom.
I diskussionen om själviskhet går det lätt så att de människor som gärna kunde ha lite mera självinsikt anser att “just det, att jobba med sig själv är stirra i sin egen navel. Det leder bara till att man mår dåligt!” medan de som funderar alldeles för mycket på sig själva slår dövörat till.
En självinsikt, en kunskap om sig själv, en förståelse varför man gör som man gör, är någonting helt annat än att sätta all sin energi på att försöka se framgångsrik och bra ut på sociala medier.
Thérèse Bertherat fick en del kritik efter att hon skrivit Kroppen har sina skäl av diverse världsförbättrare. De sade att varför ska man fundera på sin egen kropp när det finns så mycket viktigare saker att fundera på, som att rädda världen till exempel. Det är bara det, som Thérèse Bertherat mycket riktigt påpekade, att om du inte är medveten om till exempel den ilska som finns i dig och driver dig, riktas den fel när du en gång får den makt du eftersträvar för att kunna göra världen bättre. Det här finns det många exempel på i vår historia. Den “goda” människan blir ond när hen får makt, det vill säga ilskan och det bakomliggande självföraktet och hatet riktas mot dem som tänker olika. Jag tror inte att alla de arga gubbar som styr världen idag har speciellt mycket självinsikt.
En ökad medvetenhet, som jag ser det, leder också till en ökad medvetenhet om världen och vad som sker omkring oss. Med ökad medvetenhet menar jag inte att ständigt tänka på sig själv och älta sina känslor. Jag pratar inte heller om en kroppsmedvetenhet som går ut på att stå och spegla sig. Jag pratar om en inre medvetenhet, en kontakt med hela sin organism. Som jag ser det är man fjärmad från stora delar av sig själv om man saknar den här kontakten. Vi är inte robotar, vi är inte varelser vars hela liv ska gå ut på att snurra i våra huvuden och där det fysiska vi gör också är egoprojekt för att vi ska bli bättre versioner av oss själva . Vi har ett helt sensoriskt nervsystem som ständigt matar oss med uppgifter och information om oss själva och hur vi är i världen.
Att vara omedveten om det här systemet och vad det matar oss med gör oss stela, mindre levande, mindre närvarande, mera stressade och världsfrånvarande.
En stel rygg leder till stela tankar. De går inte att skilja åt. En begränsad andning leder till att vi är på vår vakt. Fötter som är så spända att de knappt rör marken leder till oro och rastlöshet. Det här är inget mumbojumbo och flum, som ofta de som är upptagna av att vara intellektuella och rationella tänker, det är så kroppen fungerar. Och som jag sade tidigare är många som är upptagna av att leva i projekt JAG sällan medvetna om det här. Precis på samma sätt som många som anser att allt som kan tolkas som att jobba med sig själv är flum och humbug, inte heller är det.
Det är inte så att vi antingen har en bra kontakt med oss själva eller så koncentrerar vi oss på andra och förbättrar världen.
Om jag blir medveten om hur jag är blir jag också i högre grad medveten om hur du är. Om min rygg öppnar sig, öppnar sig också min syn på mina medmänniskor och världen. Om mina ögon öppnar sig och inte bara ser bubblan jag springer i, ser de också vad som händer i min omgivning.
Att vara här och nu är inte att bara sitta i ett tyst rum med slutna ögon. Det är att ständigt vara i det man gör, till exempel att verkligen vara närvarande när jag diskuterar med dig, istället för att vara någon annanstans i tankarna eller bara fundera på vad jag ska säga.
Jag väljer att avsluta med att igen citera Charlotte Selver :
“Individens välbefinnande, samhällets välbefinnande och även oron för vår miljö beror på hur mycket vi finner nytt förtroende för de processer som sker i oss.”
Med det menade hon att vi genom att lära oss förnimma vad som sker i oss och runt omkring oss kan öka vår respekt och kärlek för oss själva, våra medmänniskor och miljön vi lever i.